Veckobrev 11
Vår samtid är överfull av avlastningsmekanismer. Det räcker att luta sig tillbaka och fundera en stund så kommer man på hur mycket gammel-AI man är omgiven av. Och steget är då inte långt till insikten att både gammel-AI:n och ny-AI:n har sina ursprung i mänskliga drömmar, önskningar och behov
Det hade ju inte funnits så många vägar och rälsar och tågtidtabeller om vi inte så gärna hade velat resa till varandra och också skicka saker till varandra.
Vad gör sista förbrukningsdagsangivelsen på matförpackningen åt dig? Jo, något mycket praktiskt: du slipper använda dina sinnen och ditt omdöme för att själv avgöra vad som är tjänligt att äta.
Vad gör hastighetsmätaren i bilen åt dig? Jo, befriar dig från att behöva lyssna på motorljud eller känna av vibrationer för att veta hur fort du kör.
Vad gör elcykeln åt dig? Jo, ger dig mer kraft än det egna pedaltrycket när du så behöver i uppförsbackar och motvind.
Vad gör de färdiga programmen i diskmaskin och tvättmaskin för det olika hårt smutsade åt dig? Befriar dig från att välja vattentemperatur och tidsåtgång för varje enskildhet.
Och vad gör alla dessa tidmätare, temperaturmätare, påminnare åt det? Etc
Alla dessa exemplen handlade om dig i din materiella omvärld. Men samspelet inom det immateriella har blivit väl så viktigt, och internet, sökmotorer, mm utgör nu inte bara våra ständiga lydiga tjänare utan också själva nyckelfaktorerna för kunskapsvärlden och för mycket av det sociala.
Lägg därtill den framvällande kommunikativa ny-AI:n! Vart denna kan föra oss och vart vi kan föra den tror jag ingen av oss ens anar. Men visst är det (med Askungens ord) alldeles underbart att få leva i en tid då dessa tidigare oanade möjligheter inte bara kommer att uppenbara sig utan också bli till en del i den alldeles vanliga vardagen.
