Veckobrev 52 - Kalla freden?
Jag funderar mycket kring perspektiven kunskapen, tiden och tryggheten. Inte bara inför vår kommande föreställning med den rubriken utan också utifrån en kommande kurs.
Under veckan som gick skapade det rådande världsläget en uppsjö treenighetstankar. Titta bara på de fem punkterna nedan! I samtliga nämns tiden explicit, men det är lätt gjort att också tänka in kunskapen och tryggheten i var och en:
· Reformister klarar inte av att förverkliga sina idéer lika fort som revolutionärer.
· Demokratier klarar inte av att få fram sina beslut lika snabbt som autokratier.
· Det tar längre tid att lära sig något än vad det gör att släppa fram en enstaka idé.
· Kunskap uppstår inte lika snabbt som information.
· Fred skapas inte lika fort som krig.
Förra veckobrevet som hette ”Amerikanska revolutionen?” berörde redan det ett svindlande perspektiv. Det här, bara en vecka senare, med rubriken ”Kalla freden?” är ännu mer svindlande. Nu handlar det inte ”bara” om USA. Nu handlar det om vad USA och Ryssland kanske är på väg att göra tillsammans.
Historiskt höll ju USA och Sovjetunionen varandra i ett strypgrepp under perioden 1945-1991, ett grepp med beteckningen ”Kalla kriget”. Kommer vi nu att få se ett USA och ett Ryssland som i stället tror sig om att kunna slå ihop sina påsar till ett plötsligt världsherravälde och åstadkomma ”Kalla freden” 1.0?
Tja, momentant är det fullt möjligt. Men om ett aldrig så litet tag – hur många misstag kommer de då inte att ha gjort av vilka somliga kommer att göra att de faller på eget grepp?!
Allt gott
PS 1. En retorisk fråga: Vart tog USAs gamla kommunistskräck vägen, den som omfattades av
så många amerikaner?! DS
PS 2. Ett tankeexperiment: Vad kommer Trump att kunna utlösa när han ställs inför uppgiften att hantera en internationell kris? En del av oss minns Kubakrisen 1962, hur världen då stod inför ett kärnvapenkrig men Kennedy lyckades åstadkomma en diplomatisk lösning. Retroaktivt: hur skulle Trump ha hanterat den situationen? DS
